Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
tull·en1allmän avgift som måste betalas för (vissa) varor vid transport över en statsgräns
särsk. vid införsel till ett land
admin.ekon.samh.tullfritullhinderexporttullimporttullskyddstullregeringen ville införa tullar för att skydda den inhemska industrinhan fick betala tull för det mesta av spriten○förr äv. om liknande avgifter vid transport inom ett landlandtullinrikes tullar och andra feodala kvarlevor○äv. om lokal el. organisation för kontroll av införda varor och i förekommande fall uttag av avgifttullbeslagfastna i tullende stoppades i tullenpassera genom tullenalla formaliteterna i tullentullen beslagtog hela partiettull (för/på ngt)sedan 1338förordning utfärdad av kung Magnus om tull för Jönköpings borgare (Svenskt Diplomatarium)fornsv. tolder; via lågty. av medeltidslat. tolo´neum, lat. telo´nium ’tullhus’; till grek. tel´os ’avgift’
2port eller bom vid infart till stad
där tullavgifter förr togs upp
histor.samh.Norrtull○ofta mindre konkretstadsgräns
utanför tullarnasedan 15413vanligen i sammansättn.
stöd på båtreling för åra
vid rodd
NollJFRcohyponymårklyka
tullpinneårtullsedan 1637se årtull
Det Torpet lilla, straxt utom tulln, Där kräftan ljustras röd i Kastrulln, Och dit Brunnsvikens bölja klar I vattrade vågor sig drar.Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 80