Svensk ordbok 2009, webbversion

tull substantiv ~en ~ar tull·en1all­män av­gift som måste betalas för (vissa) varor vid transport över en stats­gräns särsk. vid in­försel till ett land admin.ekon.samh.tullfritullhinderexporttullimporttullskyddstullregeringen ville in­föra tullar för att skydda den in­hemska industrinhan fick betala tull för det mesta av spriten○förr äv. om liknande av­gifter vid transport in­om ett landlandtullin­rikes tullar och an­dra feodala kvar­levor○äv. om lokal el. organisation för kontroll av in­förda varor och i före­kommande fall ut­tag av av­gifttullbeslagfastna i tullende stoppades i tullenpassera genom tullenalla formaliteterna i tullentullen beslag­tog hela partiettull (för/på ngt)sedan 1338förordning utfärdad av kung Magnus om tull för Jönköpings borgare (Svenskt Diplomatarium)fornsv. tolder; via lågty. av medeltidslat. tolo´neum, lat. telo´nium ’tull­hus’; till grek. tel´os ’av­gift’ 2port eller bom vid in­fart till stad där tull­avgifter förr togs upp histor.samh.Norrtull○ofta mindre konkretstads­gräns utan­för tullarnasedan 15413vanligen i sammansättn. stöd på båtreling för åra vid rodd NollJFRcohyponymårklyka tullpinneårtullsedan 1637se årtull Det Torpet lilla, straxt utom tulln, Där kräftan ljustras röd i Kastrulln, Och dit Brunnsvikens bölja klar I vattrade vågor sig drar.Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 80