Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tufs·ar●vanligen med partikel, särsk.till
bringa i (lättare) oordning
Nolltufsa till håret○äv. i ngt förskönande användningbegå övervåld mot
ngn el. ngt
de beslöt sig för att tufsa till kamraten som hade skvallrathan tufsade till hennes självkänsla ordentligttufsa (till) ngn/ngtsedan 1784bildat till tufs, äldre variant till tofs
Subst.:vbid1-370773tufsande