Svensk ordbok 2009, webbversion

tuf`sa verb ~de ~t tufs·ar●vanligen med partikel, särsk.till bringa i (lättare) o­ordning Nolltufsa till håret○äv. i ngt förskönande an­vändningbegå över­våld mot ngn el. ngt de beslöt sig för att tufsa till kamraten som hade skvallrathan tufsade till hennes själv­känsla ordentligttufsa (till) ngn/ngtsedan 1784bildat till tufs, äldre variant till tofs Subst.:vbid1-370773tufsande