Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tubb·ar1(otillbörligt) försöka övertala
ngn till visst, vanligen betänkligt handlande
ngt högt.komm.de hade tubbat vittnet att ljugatubba ngn (att+V), tubba ngn (till ngt/att+V)sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. tubba, tobba; av lågty. tobben ’rycka; locka’
2göra avkall
på ngt
Nollde motsätter sig alla försök att tubba på den konstnärliga frihetentubba på ngtsedan 1992Subst.:vbid1-370676tubbande,
vbid2-370676tubbning