Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
trött·nar1bli trött
särsk. av sportslig ansträngning
ngt vard.fysiol.JFRcohyponymtrött 1
han gick ut hårt men tröttnade på tredje varvettröttnasedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. throtna, thrötna
2bli uttråkad och inte ha lust att fortsätta
med ngn/ngt man haft för mycket av
psykol.JFRcohyponymtrött 2cohyponymförtröttas
efter några omgångar på flipperspelet tröttnade dehon tröttnade på att väntaen utsikt som man aldrig tröttnar på○äv. med avs. på personhon hade tröttnat på honom och ville skiljaströttna (på ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1582Subst.:vbid1-370640tröttnande