Svensk ordbok 2009, webbversion

trött`het substantiv ~en trött·het·en1det att vara trött fysiol.sesetrött 1 trötthetssymtomsedan 16202vanligen i sammansättn. försämrad av­kastning hos jord, på grund av allt­för intensivt ut­nyttjande jordbr.jordtrötthet○äv.det att en växt inte längre trivs på viss jord klövertrötthet○äv. ngt ut­vidgatmaterialtrötthetsedan 1884