Svensk ordbok 2009, webbversion

1trös`ka substantiv ~n tröskor trösk·an●maskin som är av­sedd för tröskning jordbr.maskin.skördetröskasedan 1885till 2tröska
2trös`ka verb ~de ~t trösk·ar●fri­göra (sädes­korn) från halm och agnar vanligen med hjälp av skörde­tröska e.d. jordbr.tröska sädgårdens folk var ute och tröskade○äv. om att fri­göra frön från frukt­skal o.d.○äv. bildligtvanligen med partikelni­genom grundligt arbeta (i­genom) frågan hade tröskats i­genom flera gånger tidigaretröska (ngt), tröska (igenom ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. þriska, þryskia, tröska; gemens. germ. ord med grundbet. ’stampa sönder med fötterna’; jfr tröskel Subst.:vbid1-370504tröskande, vbid2-370504tröskning