Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n tröskor
trösk·an●maskin som är avsedd för tröskning
jordbr.maskin.skördetröskasedan 1885till 2tröska
verb ~de ~t
trösk·ar●frigöra (sädeskorn) från halm och agnar
vanligen med hjälp av skördetröska e.d.
jordbr.tröska sädgårdens folk var ute och tröskade○äv. om att frigöra frön från fruktskal o.d.○äv. bildligtvanligen med partikelnigenom
grundligt arbeta (igenom)
frågan hade tröskats igenom flera gånger tidigaretröska (ngt), tröska (igenom ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. þriska, þryskia, tröska; gemens. germ. ord med grundbet. ’stampa sönder med fötterna’; jfr tröskel
Subst.:vbid1-370504tröskande,
vbid2-370504tröskning