Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
trög·het·en1det att vara trög
psykol.○spec.inneboende motstånd mot förändringar
JFRcohyponymtröghet 2
den stora organisationens naturliga tröghettröghet (i ngt/att+V)sedan 16262en grundläggande egenskap hos fysikaliska kroppar som innebär att de bibehåller sin rörelseriktning och hastighet (eller förblir i stillhet) om de inte påverkas av yttre krafter
fys.JFRcohyponymtröghetslag
sedan 1786