Svensk ordbok 2009, webbversion

trö`ghet substantiv ~en ~er trög·het·en1det att vara trög psykol.○spec.inne­boende mot­stånd mot förändringar JFRcohyponymtröghet 2 den stora organisationens naturliga tröghettröghet (i ngt/att+V)sedan 16262en grund­läggande egenskap hos fysikaliska kroppar som inne­bär att de bi­behåller sin rörelse­riktning och hastighet (eller förblir i stillhet) om de inte på­verkas av yttre krafter fys.JFRcohyponymtröghetslag sedan 1786