Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
1som bara med möda kan fås att röra sig
särsk. om föremål utan egen rörelseförmåga som löper i ngn bana
admin.en trög grindden tröga växelspaken○äv. om föremål med egen rörelseförmåga (el. varelse)som rör sig eller arbetar långsamt och med svårighet
hästen var gammal och tröghan var trög i vändningarnamaskinen gick trögt (adv.)○äv. om omständigheter som omöjliggör snabb förflyttningtrögt före○äv. om abstrakta företeelsersom hålls igång eller utvecklas endast med möda
en trög starten trög konversationdet gick trögt i starten för projektet (adv.)trög (med att+V), trög (att+V)trögt (före) i portgångenseportgång
vara trög i magensemage 1
sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. trögher ’trög; ovillig’; av omdiskuterat urspr.
2som tänker slött och långsamt
enl. ngns uppfattning
admin.psykol.JFRcohyponymsaktfärdig
tröga och omotiverade elever○äv. om handling, (organ för) själsförmögenheter o.d.ngt vard.hans tröga fattningsförmågakan du inte få in det i din tröga skalle?sedan ca 1655