Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tråg·et1öppet, avlångt, fyrkantigt kärl
särsk. för mat men äv. allmännare
hush.baktrågdegtrågoljetrågdjuren drack vatten ur trågetsedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. trugh, trogh; gemens. germ. ord, besl. med 1trä
2nedåtriktad del av veckat bergartslager
geol.sedan 18743djupgrav i havsbottnen
geogr.sedan 1928