Svensk ordbok 2009, webbversion

trän`sa verb ~de ~t träns·ar1förse med prydnadsträns kläd.seseträns 1 tränsa ngt (med ngt)sedan 18412sy runt (ett knapp­hål) så att en kant bildas handarb.tränsa ett knapp­hål○äv.binda om (löst, parallellt liggande material) med kontinuerliga halv­knopar tränsa ngtsedan 18423sätta träns på häst jordbr.seseträns 3 tränsa ngtsedan 1940-taletSubst.:vbid1-370169tränsande, vbid2-370169tränsning