Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
träns·ar1förse med prydnadsträns
kläd.seseträns 1
tränsa ngt (med ngt)sedan 18412sy runt (ett knapphål) så att en kant bildas
handarb.tränsa ett knapphål○äv.binda om (löst, parallellt liggande material) med kontinuerliga halvknopar
tränsa ngtsedan 18423sätta träns på
häst
jordbr.seseträns 3
tränsa ngtsedan 1940-taletSubst.:vbid1-370169tränsande,
vbid2-370169tränsning