Svensk ordbok 2009, webbversion

träng´sel substantiv ~n träng·seln●fram­tvingade nära (kropps)kontakter på grund av brist på ut­rymme Nollpublikträngselkyrkan var till trängsel fylld av folken fruktans­värd trängsel i varu­huset under reanträngseln på bibliotekets hyllor○äv. med ton­vikt på dem som samsas om ut­rymmetge sig ut i trängseln på stan○äv. bildligtträngseln på vissa högskole­utbildningarsedan 1537till trängas