Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
träng·seln●framtvingade nära (kropps)kontakter på grund av brist på utrymme
Nollpublikträngselkyrkan var till trängsel fylld av folken fruktansvärd trängsel i varuhuset under reanträngseln på bibliotekets hyllor○äv. med tonvikt på dem som samsas om utrymmetge sig ut i trängseln på stan○äv. bildligtträngseln på vissa högskoleutbildningarsedan 1537till trängas