Svensk ordbok 2009, webbversion
verb trängdes trängts, pres. trängs
träng·as●tvingas till nära (kropps)kontakt på grund av otillräckligt utrymme
Nollde fick stå och trängas i överfyllda bussaralla trängdes runt födelsedagsbarnethela familjen fick trängas i ett rum och kök○äv. om föremål och abstrakta företeelserrunt torget trängs varuhus och restaurangerde motstridiga känslor som trängdes i honomträngas (med ngra) (ngnstans)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. þrängias
Subst.:trängsel