Svensk ordbok 2009, webbversion

träl substantiv ~en ~ar träl·en●person som berövats rätten att bestämma över sig själv och tvingas ut­föra hårt arbete åt ngn annan särsk. om så­dan person i det forn­tida Norden samh.yrk.SYN.synonym1slav längst ner på samhällsskalan stod trälarna○nu­mera ibl. försvagatperson som (av om­ständigheterna) är tvingad till mycket hårt arbete arbetsträldemonstranterna sjöng ”Upp trälar ut­i alla stater ...”○äv. om person som är mycket beroende av ngtsyndens trälen träl under lastensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. þräl; nord. ord av o­säkert urspr.