Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
träff|punkt·en1punkt där ett skott (eller ett slag) träffat
mil.tekn.○äv.punkt som utgör mål för skott (eller slag)
○äv. om punkt där ett slagredskap träffar en projektil e.d.den bästa träffpunkten är mitt på racketensedan 18722ställe där människor (spontant) kommer samman
särsk. för mer informell samvaro
sociol.kaféet blev en träffpunkt för konstnärer och författaresedan 1934