Svensk ordbok 2009, webbversion

träff`punkt substantiv ~en ~er träff|­punkt·en1punkt där ett skott (eller ett slag) träffat mil.tekn.○äv.punkt som ut­gör mål för skott (eller slag) ○äv. om punkt där ett slag­redskap träffar en projektil e.d.den bästa träffpunkten är mitt på racketensedan 18722ställe där människor (spontant) kommer samman särsk. för mer informell sam­varo sociol.kaféet blev en träffpunkt för konstnärer och författaresedan 1934