Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. trädkramarn, plur. ~, best. plur. trädkramarna
träd|kram·ar·en●person som (tillsammans med andra) håller sig fast vid ett träd för att hindra att det fälls
om miljöaktivist o.d. som på så sätt protesterar mot makthavares beslut
samh.yrk.JFRcohyponymatomkramare
ett område utanför Stenungsund som trädkramare ockuperat i protest mot motorvägsbyggetträdkramarna släpades bort av handfasta polisersedan 1980