Svensk ordbok 2009, webbversion

1träck`a verb träckte träckt, pres. träcker träck·er●dra fram (båt) längs ngn far­led från läge på land med hjälp av linor e.d. sjö.träcka ngtsedan 1881fornsv. thräkkia Subst.:vbid1-369606träckande, vbid2-369606träckning
2träck`a verb ~de ~t träck·ar●tömma ut av­föring provins., åld.fysiol.träckasedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. thräkkia Subst.:vbid1-872435träckande