Svensk ordbok 2009, webbversion

trä`blåsinstrument substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en trä·blås|­in·stru·ment·et●blås­instrument där tonen upp­kommer genom att luftstrålen riktas mot en skarp kant eller mot ett eller två rör­blad ibl. men inte nöd­vändigtvis av trä musikJFRcohyponymbleckblåsinstrument till träblåsinstrumenten räknas bl.a. flöjt, klarinett och saxofonsedan 1873