Svensk ordbok 2009, webbversion

try`ne substantiv ~t ~n tryn·et●nos på gris anat.zool.svinen bökade med sina trynen○äv.(ful) mänsklig näsa el. mun ned­sätt.○äv.(fult) an­sikte ned­sätt.hans skäggiga trynevisa inte ditt fula tryne här mer för då ...○ibl. äv. bildligt om o­behaglig före­teelseantisemitismens fula trynesedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. tryne; nord. ord av om­diskuterat urspr.