Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
tryn·et●nos på gris
anat.zool.svinen bökade med sina trynen○äv.(ful) mänsklig näsa
el. mun
nedsätt.○äv.(fult) ansikte
nedsätt.hans skäggiga trynevisa inte ditt fula tryne här mer för då ...○ibl. äv. bildligt om obehaglig företeelseantisemitismens fula trynesedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. tryne; nord. ord av omdiskuterat urspr.