Svensk ordbok 2009, webbversion
tru
`
ta
verb
~de ~t
trut·ar
●
skjuta fram läpparna
ofta som tecken på missnöje
komm.
JFR
cohyponym
pluta
hon trutade med munnen
truta (med ngt)
sedan 1883
Subst.:
vbid1-369061
trutande