Svensk ordbok 2009, webbversion

trumpeta [-pe´taäv.-pe`ta] verb ~de ~t trump·et·ar●blåsa trumpet musikrevelj och tapto trumpetades av NN○äv. om vissa djur med läte som på­minner om trumpetljudtrumpetande elefanter○äv. om person med tanke på röstenropa (med ljus röst) ○äv. utan tanke på röst­styrkamed partikelnut öppet förkunna under åt­hävor o.d. han är inte den som trumpetar ut sin trotrumpeta (ut) ngt/SATSsedan 1855Subst.:vbid1-368953trumpetande