Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
truml·ar1behandla i roterande eller vibrerande trumma
för olika slag av bearbetning
tekn.trumla stenartrumla ngtsedan 1964nära besl. med tumla; av ljudmålande urspr.
2köra med vält över
jordbr.trafik.trumla gräsmattantrumla ngtsedan 1861Subst.:vbid1-368928trumlande,
vbid2-368928trumling