Svensk ordbok 2009, webbversion

trum`la verb ~de ~t truml·ar1behandla i roterande eller vibrerande trumma för o­lika slag av bearbetning tekn.trumla stenartrumla ngtsedan 1964nära besl. med tumla; av ljud­målande urspr. 2köra med vält över jordbr.trafik.trumla gräs­mattantrumla ngtsedan 1861Subst.:vbid1-368928trumlande, vbid2-368928trumling