Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
trumf·ar●spela trumfkort
spel.hon försökte ta spel med ässet men motspelaren trumfade○spec.med partikelnut
eliminera motspelarnas trumfkort genom att själv spela trumf
vanligen flera omgångar
Syd trumfade ut för att inte ge motspelarna chansen att stjälatrumfa (ut)sedan 1684Subst.:vbid1-368900trumfande,
vbid2-368900trumfning