Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en, plur. ~ el. ~ar, best. plur. ~en el. ~arna
trumf·en●(kort i) färg som vid en kortspelsomgång tilldelas större värde än de övriga
så att dess lägsta kort är mer värt än det högsta i de övriga färgerna
spel.trumfkorthjärter blev trumfSyd stal med sin sista trumf○ofta bildligt i uttryck för fördelaktigt läge el. effektivt medelmotparten hade många trumf på hand i förhandlingarnafolkets offervilja var det lilla landets enda trumf i krigetsedan 1684via ty. av medeltidslat. trium´phus ’ett slags spel med målade kort’; samma ord som triumf