Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
trubb·ar●vanligen med partikelnav
göra trubbig
Nollpennan hade trubbats (av)○vanligen bildligtminska känsligheten eller uppfattningsförmågan hos
JFRcohyponymavtrubbacohyponymförslöa
man trubbas av när man ständigt ser samma bilder av elände på tvtröttheten trubbade av hans omdömetrubba (av) ngt, trubba av ngnsedan 1798till trubbig
Subst.:vbid1-368815trubbande