Svensk ordbok 2009, webbversion

trubb`a verb ~de ~t trubb·ar●vanligen med partikelnav göra trubbig Nollpennan hade trubbats (av)○vanligen bildligtminska känsligheten eller uppfattnings­förmågan hos JFRcohyponymavtrubbacohyponymförslöa man trubbas av när man ständigt ser samma bilder av elände på tvtröttheten trubbade av hans om­dömetrubba (av) ngt, trubba av ngnsedan 1798till trubbig Subst.:vbid1-368815trubbande