Svensk ordbok 2009, webbversion
[tråt`s-]
substantiv ~n trotsåldrar
trots|åldr·ar●vanligen best. f. sing.
period i barndomen (omkring treårsåldern) när barnet visar starkt ökad självständighet och förmåga att hävda sin egen vilja
psykol.komma i trotsåldernvara i trotsåldern○ibl. äv. om vissa senare barndomsperioder med liknande prägel(i/under) trotsåldernsedan 1943