Svensk ordbok 2009, webbversion

trotsålder [tråt`s-] substantiv ~n trotsåldrar trots|­åldr·ar●vanligen best. f. sing. period i barndomen (om­kring treårs­åldern) när barnet visar starkt ökad själv­ständighet och förmåga att hävda sin egen vilja psykol.komma i trotsåldernvara i trotsåldern○ibl. äv. om vissa senare barndomsperioder med liknande prägel(i/under) trotsåldernsedan 1943