Svensk ordbok 2009, webbversion

tro`tjänare substantiv ~n äv. vard. trotjänarn, plur. ~, best. plur. trotjänarna tro|­tjän·ar·en●person som länge och troget varit i tjänst hos ngn el. i ngt före­tag e.d. arb.yrk.grevens gamle trotjänare○äv. ngt ut­vidgaten gammal trotjänare i klubbensedan 1504brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. trothiänare