Svensk ordbok 2009, webbversion

tro`sbekännare substantiv ~n äv. vard. trosbekännarn, plur. ~, best. plur. trosbekännarna tros|­be·känn·ar·en●person som bekänner sig till viss tro relig.yrk.kristna trosbekännarejudiska trosbekännaresedan 1734