Svensk ordbok 2009, webbversion
[tråp`a]
verb ~de ~t
tropp·ar1vanligen med partikel, t.ex.förbi
gå (i grupp)
ibl. på marschliknande sätt
Nollfanbärarna troppade förbi○särsk.med partikelnav
avlägsna sig (en efter en)
åhörarna troppade av efter handtroppa (av/förbi)sedan 16792rulla ihop
fana (efter militär ceremoni)
Nolltroppa fanantroppa ngtsedan 2000Subst.:vbid1-368608troppande,
vbid2-368608troppning