Svensk ordbok 2009, webbversion

tro`na verb ~de ~t tron·ar●ha en upp­höjd eller fram­trädande placering på en tron el. (vanligen) på annan plats Nolli salens an­dra ända tronade konungenhögst upp på estraden tronade trum­slagarenuppe på berget tronade kyrkani köket tronade den nya spisen○äv. bildligtlaget tronar överst i tabellentrona ngnstanssedan 1812Subst.:vbid1-368539tronande