Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen tromän, best. plur. tromännen
tro|mann·en●(hederstitel för) ämbetsman av mycket hög rang
t.ex. landshövding; under äldre tid
samh.yrk.konungens tromansedan 1506brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. troman, till tro(r) ’trogen’ och 1man