Svensk ordbok 2009, webbversion

tro`man substantiv ~nen tromän, best. plur. tromännen tro|­mann·en●(heders­titel för) ämbets­man av mycket hög rang t.ex. lands­hövding; under äldre tid samh.yrk.konungens tromansedan 1506brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. tro­man, till tro(r) ’trogen’ och 1man