Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
tro|lov·ning·en●(informell) överenskommelse mellan två människor att senare ingå äktenskap
vanligen bekräftad genom ngn ceremoni, bl.a. ringväxling; inte juridiskt bindande men i ngn mån mer förpliktande än förlovning
mest histor.släkt.JFRcohyponymförlovning
trolovning (med ngn), trolovning (mellan ngra)sedan 1586