Svensk ordbok 2009, webbversion

tro`lovning substantiv ~en ~ar tro|­lov·ning·en●(informell) överens­kommelse mellan två människor att senare in­gå äktenskap vanligen bekräftad genom ngn ceremoni, bl.a. ringväxling; inte juridiskt bindande men i ngn mån mer förpliktande än förlovning mest histor.släkt.JFRcohyponymförlovning trolovning (med ngn), trolovning (mellan ngra)sedan 1586