Svensk ordbok 2009, webbversion

tro`lova verb ~de ~t tro|­lov·ar●ordna tro­lovning för son el. dotter mest histor.släkt.○vanligen refl.in­gå tro­lovning JFRcohyponymförlova sig de unga tu trolovade sigtrolova ngn (med ngn)sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. tro­lova; till 1tro och 2lova Subst.:vbid1-368499trolovande, trolovning