Svensk ordbok 2009, webbversion

trollkarl [trål`-] substantiv ~en ~ar troll|­karl·en1man som behärskar trolldom sag.yrk.SYN.synonymmagiker trollkarlen gav pojken tre önskningarsedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. trolkarl 2(mans)person som kan ge in­tryck av att åstad­komma över­naturliga händelser eller förändringar scen.yrk.SYN.synonymillusionistsynonymtrollkonstnär trollkarlen svängde med sin stav och fem kaniner hoppade ur hatten○ofta bildligtfinans­ministern betraktades som en ekonomisk trollkarlsedan 1914