Svensk ordbok 2009, webbversion
[trål`-]
substantiv ~en ~ar
troll|karl·en1man som behärskar trolldom
sag.yrk.SYN.synonymmagiker
trollkarlen gav pojken tre önskningarsedan mitten av 1300-taletHelsinge-Lagenfornsv. trolkarl
2(mans)person som kan ge intryck av att åstadkomma övernaturliga händelser eller förändringar
scen.yrk.SYN.synonymillusionistsynonymtrollkonstnär
trollkarlen svängde med sin stav och fem kaniner hoppade ur hatten○ofta bildligtfinansministern betraktades som en ekonomisk trollkarlsedan 1914