Svensk ordbok 2009, webbversion

troké [-ke´] substantiv ~n ~er troké·er●vers­fot med en betonad stavelse följd av en o­betonad litt.vet.JFRcohyponymjamb vers­raden ”våren kommer, skogen lövas” består av fyra trokéersedan 1651via lat. av grek. trokhai´os med samma betydelse, urspr. ’löpande; snabb’