Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ke´]
substantiv ~n ~er
troké·er●versfot med en betonad stavelse följd av en obetonad
litt.vet.JFRcohyponymjamb
versraden ”våren kommer, skogen lövas” består av fyra trokéersedan 1651via lat. av grek. trokhai´os med samma betydelse, urspr. ’löpande; snabb’