Svensk ordbok 2009, webbversion

tro`het substantiv ~en tro·het·en1iakt­tagande av varaktig vänskap eller förbundenhet med ngn komm.trohetsbandtrohetsedsvära trohet till ledarentroheten mot kamraterna○spec. i fråga om erotiska förhållandende lovade var­andra evig trohet○äv. ut­vidgatdet att ståndaktigt hålla fast vid ngt plikttroheto­brottslig trohettroheten mot idealentrohet (mot ngn/ngt)sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. trohet 2god överens­stämmelse med ngn för­laga e.d. Nollöver­sättningens trohet mot originalettrohet (mot ngt)sedan 1747