Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
tro·het·en1iakttagande av varaktig vänskap eller förbundenhet
med ngn
komm.trohetsbandtrohetsedsvära trohet till ledarentroheten mot kamraterna○spec. i fråga om erotiska förhållandende lovade varandra evig trohet○äv. utvidgatdet att ståndaktigt hålla fast vid ngt
plikttrohetobrottslig trohettroheten mot idealentrohet (mot ngn/ngt)sedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. trohet
2god överensstämmelse
med ngn förlaga e.d.
Nollöversättningens trohet mot originalettrohet (mot ngt)sedan 1747