Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er
trofé·er●föremål som erövrats i strid eller som tävlingsvinst
och tjänar som segertecken e.d.
mil.spel.sport.jakttrofésegertroféDavis cup, tennisens förnämsta troféälghorn och andra troféer hängde på väggensedan 1633av fra. trophée, grek. trop´aion med samma betydelse; besl. med heliotrop, tixotrop, trop