Svensk ordbok 2009, webbversion

trofé substantiv ~n ~er trofé·er●före­mål som erövrats i strid eller som tävlingsvinst och tjänar som seger­tecken e.d. mil.spel.sport.jakttrofésegertroféDavis cup, tennisens förnämsta troféälg­horn och an­dra troféer hängde på väggensedan 1633av fra. trophée, grek. trop´aion med samma betydelse; besl. med heliotrop, tixotrop, trop