Svensk ordbok 2009, webbversion

triumvira´t substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tri·um·vir·at·et●grupp av tre mäktiga personer som gemensamt ut­övar den högsta ledningen över ett land, en organisation e.d.; urspr. i fråga om förhållanden i det gamla Rom admin.samh.SYN.synonymhvid753647tremannavälde Caesar, Crassus och Pompejus bildade det första triumviratet○ibl. försvagattrio skämts.sedan 1780