Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tri·um·vir·at·et●grupp av tre mäktiga personer som gemensamt utövar den högsta ledningen
över ett land, en organisation e.d.; urspr. i fråga om förhållanden i det gamla Rom
admin.samh.SYN.synonymhvid753647tremannavälde
Caesar, Crassus och Pompejus bildade det första triumviratet○ibl. försvagattrio
skämts.sedan 1780