Svensk ordbok 2009, webbversion
tritonus
[tri´-el.tri`-]
substantiv,
ingen böjning, n-genus
tri·ton·us●musikaliskt intervall som motsvarar tre hela tonsteg
t.ex. f–h
musik○äv. om motsvarande ackord (av en äldre musiksmak ibl. uppfattat som dissonant)sedan åtm. början av 1900-talet