Svensk ordbok 2009, webbversion

tritonus [tri´-el.tri`-] substantiv, ingen böjning, n-genus tri·ton·us●musikaliskt intervall som mot­svarar tre hela ton­steg t.ex. f–h musik○äv. om mot­svarande ackord (av en äldre musik­smak ibl. upp­fattat som dissonant)sedan åtm. början av 1900-talet