Svensk ordbok 2009, webbversion

tristess´ substantiv ~en trist·ess·en●av­saknad av (in­slag som kan väcka) glädje eller intresse hos ngn konkret el. abstrakt före­teelse psykol.vardagstristesstristessen i kasernlivet○äv. i fråga om personned­stämdhet han kände tristess och ledasedan 1667av fra. tristesse med samma betydelse; till trist