Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
trist·ess·en●avsaknad av (inslag som kan väcka) glädje eller intresse
hos ngn konkret el. abstrakt företeelse
psykol.vardagstristesstristessen i kasernlivet○äv. i fråga om personnedstämdhet
han kände tristess och ledasedan 1667av fra. tristesse med samma betydelse; till trist