Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
tri·pod·en●(antik) kokring i form av en trefot
främst anv. som hedersgåva e.d. och ofta uteslutande prydnadspjäs
hush.○i sammansättn. äv. om (den grundläggande konstruktionen i) andra föremål med tre ben e.d.tripodmastsedan 1804av grek. trip´ous med samma betydelse, urspr. ’trefotad’; jfr tri-, podium