Svensk ordbok 2009, webbversion

tri´o substantiv ~n, plur. ~r äv. ~s trior·na1grupp av tre personer som vanligen har ngt gemensamt sociol.yrk.JFRcohyponymtreklöver brödratrioen trio som hade hållit i­hop sedan skol­tiden○spec.ensemble av tre spelande eller sjungande personer NN:s trio stod för dans­musiken○äv. om mot­svarande (klassiska) musik­styckepianotrioen trio för stråkar av Mozartsedan 1792av ita. trio med samma betydelse; till tri- 2mellan­sats i komposition av dans- eller marschtyp urspr. för tre blås­instrument musiksedan 1835