Svensk ordbok 2009, webbversion

trimm`a verb ~de ~t trimm·ar1justera och där­igenom få att fungera effektivare särsk. med avs. på maskin, motor el. fartyg(sdel) tekn.trimma segeltrimma värme­pannan för att spara energimopeden var trimmad och gjorde 60 km i timmen○spec. äv.ändra flytläget hos (far­tyg) med hjälp av bar­last ○spec. äv.förbättra den fysiska prestations­förmågan hos (ngn) genom träning vältrimmadtrimma kroppen på ett tränings­läger○spec. äv.med partikelnin göra (ngt nytt) klart för ut­nyttjande i full skala trimma in motorntrimma in den nya organisationentrimma (in) ngn/ngtsedan 1855till trim 2vårda genom att av­lägsna över­flödigt hår från (pälsen på) vissa hundar zool.trimma pälsenhon skulle trimma sin sträv­håriga tax○äv. ngt ut­vidgattrimma mustaschentrimma ngtsedan 1933Subst.:vbid1-368096trimmande, vbid2-368096trimning