Svensk ordbok 2009, webbversion

trim´ substantiv ~men el. ~met trimm·en1i vissa ut­tryck full­gott och funktions­dugligt skick tekn.hålla maskinerna i trim○spec.god fysisk form topptrimhålla sig/kroppen i trim med motionsedan 1919av eng. trim med samma betydelse, till trim ’väl­gjord; ut­rustad’ 2skillnad i djup­gående mellan för och akter på far­tyg sjö.aktertrimbåten låg med förligt trimsedan 1920