Svensk ordbok 2009, webbversion

trigg`a verb ~de ~t trigg·ar●åstad­komma visst till­stånd, att ngn gör ngt e.d. vard.psykol.han vill trigga människor att visa sina bästa sidor○ofta spec. om att väcka starka känslordet fanns en kraft i filmen som triggade mångatrigga ngn/ngt (att+V)sedan 1964till eng. trig med samma betydelse Subst.:vbid1-874930triggande, vbid2-874930triggning