Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n trianglar
tri·angl·ar●en plangeometrisk figur som begränsas av tre räta linjer (egentligen sträckor)
geom.JFRcohyponymtrehörning
triangelformigtriangelytaen rätvinklig triangelen liksidig triangelvinkelsumman i en triangel är 180 grader○äv. om vissa föremål av (ungefär) denna formvarningstriangel○spec.ett slaginstrument med en triangelformig stålram som slås an med en stålstav
○spec. äv. om kvinnans könshår○äv. bildligt, särsk. i erotiska sammanhangtriangeldramaen kille och två tjejer bildade kvällens första triangelsedan 1588via ty. av lat. trian´gulum med samma betydelse, till tri- och ang´ulus ’hörn; vinkel’