Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. trevarn, plur. ~, best. plur. trevarna
trev·ar·en●försiktigt försök till kontakt
för att få en första uppfattning om ngn motparts inställning e.d.
komm.JFRcohyponymförsöksballong
fredstrevareförhandlingstrevareen diplomatisk trevare i gränsfråganföretaget hade flera trevare ute inför chefstillsättningenen trevare (om ngt/SATS)sedan 1887