Svensk ordbok 2009, webbversion

tre`vare substantiv ~n äv. vard. trevarn, plur. ~, best. plur. trevarna trev·ar·en●försiktigt försök till kontakt för att få en första upp­fattning om ngn mot­parts in­ställning e.d. komm.JFRcohyponymförsöksballong fredstrevareförhandlingstrevareen diplomatisk trevare i gräns­fråganföre­taget hade flera trevare ute in­för chefstillsättningenen trevare (om ngt/SATS)sedan 1887