Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
trev·ar●söka osäkert och (nästan) enbart med hjälp av känselsinnet
Nollhon trevade efter strömbrytarenhan trevade i fickan efter nyckeln○äv. bildligt med avs. på abstrakta företeelserhon trevade efter ordentreva (efter ngt)sedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. thriva ’ta på; treva’; av ovisst urspr.; jfr trivas
Subst.:trevande