Svensk ordbok 2009, webbversion

tren`dbrott substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en trend|­brott·et●grund­läggande förändring av (sedan länge rådande) tendens så att t.ex. en negativ utvecklings­kurva blir (lång­siktigt) positiv samh.för första gången på tio år fick lön­tagarna mer i plån­boken – många talade om ett trendbrottsedan 1979