Svensk ordbok 2009, webbversion

tre´ma substantiv ~t ~n trem·at●ett uttalstecken i form av två punkter som sätts över den ena av två an­gränsande vokaltecken för att markera att de ska ut­talas var för sig och allt­så inte bilda diftong e.d.; före­kommande bl.a. i franskan (som i ”ë”) språkvet.sedan 1814av grek. tre´ma ’hål; punkt; trema’