Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
trem·at●ett uttalstecken i form av två punkter som sätts över den ena av två angränsande vokaltecken för att markera att de ska uttalas var för sig
och alltså inte bilda diftong e.d.; förekommande bl.a. i franskan (som i ”ë”)
språkvet.sedan 1814av grek. tre´ma ’hål; punkt; trema’