Svensk ordbok 2009, webbversion

tred`skas verb tredskades tredskats tredsk·as●visa tredska psykol.han tredskades och ville inte äta upp gröten○spec. jur.vägra att in­ställa sig in­för dom­stol på an­befalld tid­punkt tredskas (mot ngn)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. þryzkas, treskas Subst.:vbid1-367394tredskande; tredska